0 medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.
En rättegång kan ha en läkande effekt för brottsoffer, men Breiviks uppträdande i rätten kan i stället förvärra situationen för drabbade, menar brottsofferexpert.
Behovet att förstå kommer enligt Magnus Lindgren av att de flesta människor har grundinställningen att världen är en god plats, och den bilden raseras när man utsätts för något hemskt. Då hamnar man i ett vakuum och behöver fylla det med information och sätta händelsen i ett orsakssammanhang. – Det leder ofta till skuldkänslor, att man tänker saker som ”varför tog jag den där vägen hem?” eller ”om jag bara inte låtit honom åka till lägret”.
Lars Henrik Rytter Öberg, 18, befann sig vid pumphuset med ett gäng andra ungdomar, när Breivik dök upp i polisuniform. Ungdomarna kände sig lugna när han förklarade att allt skulle bli bra. Sedan började skottlossningen. - Han pratade med tydlig Oslo-dialekt och hade ett stenansikte, säger Rytter Öberg om Breivik, under vittnesförhöret i tingsrätten, enligt Dagbladet.
Den terrordömde Mulla Krekar, som kallats att vittna för Anders Behring Breivik under den pågående rättegången i Oslo, säger nu att han inte vill, rapporterar norska NRK.
Svein Holden frågar om Eivind Rindal vill säga något mer.– En av sakerna som känns viktigt att säga är den situation för de som inte blev psykiskt skadade blev satta i. Det var dödsångest för oss i båten. Vi blev utsatta för mordförsök och det är tillfälligheter och marginaler som gör att vi lever. 13:42Linda Hjertén, reporter: Eivind Rindal säger att han efteråt varit med och anordnat en del seminarier för överlevande från Utøya. 13:41Linda Hjertén, reporter: Åklagare Svein Holden frågar Eivind Rindal hur han mått efter den 22 juli.– Det har gått ganska bra. Det har varit en speciell tid. 13:40Linda Hjertén, reporter: – Det mest dramatiska den dagen var att se de andra överlevande, deras ögon. Det var som att se in i ögon hos folk som sett världen i upplösning. Det var tomma blickar.
Fredag formiddag kastet broren til Utøya-offeret Karar Mustafa Qasim den ene skoen sin på Anders Behring Breivik mens han ropte «Go to hell, go to hell, you
Aftenposten-redaktør Harald Stanghelle beskriver situasjonen som en "trykkoker som kokte over" og at det mest spesielle var at folk applauderte rett etter at skoen ble kastet mot den tiltalte.
- Jeg tok av meg skoen, reiste meg opp, skrek mot drapsmannen, fikk øyekontakt med ham og kastet skoen.- Dra til helvete drapsmann! Din djevel! ropte jeg. Han så rett inn i øynene mine. Jeg skjønte at han hadde skjønt beskjeden min, sier Hayder Mustafa Qasim.To og en halv time senere står han utenfor legevakten i Oslo og røyker sammen med en kamerat. Helt rolig forteller han om de sterke følelsene han har kjent på det siste døgnet - og om hendelsen i retten.- Broren min ble drept på Utøya. Han var alene i Norge, uten familie. Drapsmannen tok livet hans. Og han ødela livet til meg og familien. Jeg har reist fra Irak til Norge for å være tilstede i retten. Og det har gjort enormt inntrykk på meg, sier han
En skillnad mellan norska journalister och de som är verksamma i Danmark och Sverige är också att 22 % av norrmännen anser att medierna efter 22/7 bör ge mer utrymme åt "ytterkantsåsikter". Endast 4 % av danskarna och 5 % av svenskarna håller med. Här är det tydligt att norska journalister påverkats av Anders Behring Breiviks uttalanden om att det "åsiktsförtryck" han utsattes för av etablerade medier var en bidragande faktor till hans radikalisering och, i förlängningen, till terrordåden. Jag har själv träffat flera norska journalister som undrar om attackerna hade kunnat undvikas om tidningarna bara släppt fram Breiviks islamofoba åsikter på debattsidor och i kommentarsfälten. Men jag tror att det är högst osannolikt.Normaliserandet av sådana intoleranta tankar leder till ett främlingsfientligt samhällsklimat och det är ett alltför högt pris att betala för något som inte alls är en garanti mot extremism. Gränsdragningen blir också omöjlig. En vanlig konspirationsteori hos den antijudiska extremhögern (och, tyvärr, etablerade personer som den norske fredsforskaren Johan Galtung) är att judarna styr medierna. Ska Breiviks idéer få ta större plats, måste även andra rasistiska idéer få göra det. Det innebär allt från Eurabiateorier till antijudiska konspirationer till utläggningar om romers medfödda kriminalitet. Hur det skulle kännas att som "avvikande" person dagligen läsa sådana åsikter bör den företrädesvis
Om Breivik tolkas som modern fascist – utifrån den aktuella forskningen om denna ideologi – upphör han vara ett mysterium. I stället blir han begriplig och hans handlingar logiska, skriver Henrik Arnstad.
Breiviks saga om sig själv – hans mytologi är snart 100 år gammal. När fascismen 1922 kom till makten i Italien producerade regimen särskilda romaner, riktade till unga män. Historien var alltid densamma. Den unge hjälten levde i en dekadent tid. Socialister, liberaler och feminister spred sin pest i nationen. Så nådde hjälten sitt uppvaknande – han övergav sin själviska individualism och blev fascist. I ädel och uppoffrande kamp kring ett heligt mål spred han, som svartskjortad squadristi (fascistisk våldsverkare), död omkring sig då han slaktade socialisterna. Själv blev den unge hjälten ofta martyr – han greps eller dog i striden. Men han vann ändå, den älskade fascismen tog makten i Italien och räddade landet undan undergången. Denna berättelse återkommer i stort sett i alla nationella fascismer. Rumänska legionärer utförde sina mord, varpå de glädjestrålande kysste varandra och sjungande angav sig själva vid närmaste polisstation. Sedan väntade dödsstraff eller livstid i fängelse. Liknande kulter återfinns i den tyska nazismen, finska lapporörelsen, hos ungerska pilkorsare, spanska falangister, norska Ragnarok och så vidare i all oändlighet.
Om vi förstår Breiviks övertygelse förstår vi också varför han ler i rätten, varför han ”vägrar förstå vad han har gjort” som det felaktigt heter i pressen. Verkligheten är motsatsen; Breivik ler därför att han mycket väl förstår vad han har gjort. Han har genomfört det vackraste en fascist kan göra: Handlingen! Via sitt massmord har Breivik allvarligt skadeskjutit de yngre ”landsförrädarna” inom den norska ”marxismen”, framtidens norska socialdemokratiska ledare är med stor sannolikhet döda. Partiet är svårt skadat. Breivik har vunnit. Därför ler han. Som fascistisk aktivist är han nu villig att ta sitt ”straff”, vilket för honom ter sig som ett ädelt martyrskap. ”Operationen är avslutad” är nyckelord i förståelsen av Breivik. För fascisten är inte dessa mord barbari – de är vackra, heliga och kärleksfulla handlingar gentemot nationen. Breivik är en modern, skandinavisk squadrista. En krigare för en ideologi, som lever och mår bra – även i de skandinaviska folkvalda parlamenten
Mannen som försökte kasta en sko på den terroråtalade Anders Behring Breivik, slipper troligen konsekvenser för det han gjorde. - Som vi ser på det som skedde nu, bedömer vi att det inte är något för polisen, säger Marianne Grindaker, som är operationsledare i Oslo polisdistrikt.
Efter att Hayder Mustafa Qasim kastat skon och skrikit på engelska till Breivik att han skulle dra åt helvete, fördes Qasim till den centrala akutmottagningen i Oslo, Legevakten. - Där fick jag tala med en psykolog. Men det är inte något fel med mig. Jag ville bara ge mördaren ett besked. Ingenting kan ändra det han gjort, säger han till norska medier.
OSLO. De 69 människor som dödades på Utøya har nu alla tagits upp i rätten.Men för familjerna återstår många frågor.– Jag vill veta allt, säger Unni Espeland Marcussen, vars dotter Andrine blev Breiviks sista offer, till VG.Med sakliga röster och akademiskt språk har poliser och rättsläkare gått igenom offren ett efter ett.I sex dagar har anhöriga suttit i rättssal 250 och fått höra i detalj exakt hur deras son/dotter/syskon/kärlek dödades. Med hur många skott. Var de träffade. Vilket som var det dödande.”Så slutgiltigt”Längst av alla fick fick Unni Espeland Marcussen vänta på sin tur. Hennes dotter Andrine, 16, blev Anders Behring Breiviks sista offer. Hon dödades bara några minuter innan polisen grep terroristen någon gång mellan 18.27 och 18.34 den 22 juli i fjol.– Det var något så konstigt med att se hennes namn på skärmen. Något så slutgiltigt. Samtidigt har jag sett fram emot den här dagen, för att kunna lägga det bakom mig, säger Unni Espeland Marcussen till VG.Hennes dotters död avhandlades på knappt tio minuter. Men efteråt har mamman fortfarande frågor som inte fick svar.– Jag har funderat mycket på om hon stod eller låg ned när han sköt henne, säger mamman till VG.
Hans bästa vän låg död nedanför honom.En massmördare gick runt ovanför honom och sköt alla han kunde.Själv klamrade sig 18-årige Marius Hoft fast vid en klippavsats.– Jag tänkte, överlever jag detta kan jag gråta efteråt, säger han till VG.Marius och bäste vännen Andreas hade varit på Utøya i tre dagar.Det hade regnat hela tiden och de hade fått nog. Kamraterna var på väg hem till Hamar.På vägen till färjeläget träffade de på några vänner som försökte övertala dem att stanna kvar.– Om vi inte hade blivit stannade hade vi mött Breivik när han klev av färjan. Det hade nog varit slutet för oss, säger Marius Hoft till VG.Minuter senare såg han på håll hur Breivik sköt en flicka och en pojke.– Jag såg på ryckningarna i deras kroppar att det var riktiga kulor.
För första gången bad i dag ett vittne att Anders Behring Breivik skulle lämna rättssalen. Rädslan och obehaget är fortfarande för stort för många vittnen. På rättegångens 18:e dag inleddes vittnesmålen från dem som skadades av den terroråtalade Breiviks kulor på Utøya.
Vi ser Frida Holm Skoglund för första gången i en paus, när hon kommer in för att bekanta sig med rättssalen innan hon ska vittna. Det är en 20-årig tjej med rött hår och ett hårband med prästkragar, blus med fåglar, ett guldhjärta i halsen och röda byxor. Hon har haft det tufft, både den 22 juli och efteråt.
Tidigare i rättegången har vi fått höra om ungdomar som tar ansvar för skadade, men de som Frida simmar med är starkare än henne och simmar snabbare. Hon befinner sig ensam i vattnet. Hon kräks flera gånger. Smärtan i låret ökar och hon har ett knä som tidigare är skadat och som nu inte vill samarbeta. Hon kan därför bara simma med armarna och ett ben. Paniken ökar och hon får en astmaattack som gör det ännu svårare att andas. – Jag var nära att ge upp. Jag ville hellre drunkna än att bli skjuten av honom. Då hör hon hur någon ropar från fastlandet: – Ni är fantastiska! Ge inte upp! Hon plockas upp av en liten jolle, tillsammans med två andra flickor. Vi får höra om hennes problem efter den 22 juli. Men allra sist får hon frågan av sitt målsägarbiträde: – Var det något du ville säga till Breivik? – Ja, vi vann och han förlorade! Och norsk ungdom kan simma! Så leds hon ut igen. Som de andra vittnena har hon etsat sig fast i minnet på mig och alla andra i rättssalen. Breiviks reaktion får vi inte se, där han sitter i ett rum vid sidan av.
Polisen bekräftar för Aftonbladets reporter Carina Bergfeldt på plats att mannen tände eld på sig själv.– Personen är inte identifierad ännu, men vi har en aning om vem han är. Är det personen vi tror, är han känd för oss sedan tidigare, säger polisens insatsledare Kjell Kverme till Aftonbladets nyhetskrönikör Oísin Cantwell, även han på plats.Oísin Cantwell blev vittne till mannen strax innan han tände på sig själv. Han kom ut från tingsrätten och ser en man vid spårvagnsstationen alldeles utanför tingsrätten, i brun ylletröja. Han försöker tända en cigarett och vankar av och an.– Han pratar osammanhängande med sig själv, som om han vore psykiskt sjuk, full eller hög. Sedan går jag runt hörnet och då tänder han tydligen på sig själv.
OSLO. Massmördaren Anders Behring Breivik framstår i rätten som mer paranoid än tidigare, anser rättspsykiatrikerna Terje Törrissen och Agnar Aspaas, enligt tidningen Verdens Gang. De båda har dock inte ändrat sin slutsats att han är frisk nog att dömas till fängelse.
Anders Behring Breivik sköt henne i huvudet och hon trodde att hon skulle dö.När Ina Libak, 22, vittnade i rättegången i Oslo började terroristen plötsligt att le. – När jag blev skjuten i bröstet tänkte jag: Detta dör man av, sa Ina Libak bland annat.På tisdagsförmiddagen fortsatte förhören med unga människor som klarade sig med livet i behåll från Utöya. Ina Libak, 22, är en av dem som skadades värst av skotten. Hon befann sig i ett rum i kaféhuset när skottlossningen började. Tillsammans med några andra gömde hon sig bakom ett piano. Där satt de under djup tystnad. – Så blev jag skjuten i ansiktet och bröstet, sa Ina Libak i rätten.Åklagare Svein Holden bad henne berätta om skotten. Hon mindes att hon först träffades i armen. Det skulle hon överleva, tänkte hon. Sedan blev hon skjuten i käken, och tänkte att hon skulle klara även det. – När jag blev skjuten i bröstet tänkte jag: Detta dör man av, berättade Ina Libak.
Marius Hoft sa tack till domaren, slängde en snabb, skygg blick på Anders Behring Breivik, ställde sig upp och gick ut ur sal 250.Pojken som fastklamrad på en bergsvägg kommit att symbolisera terrorn på Utøya hade just med klar och tydlig röst vittnat om hur metodisk mördaren var.Breivik såg uttråkad ut, som om det var tjatigt att lyssna på ännu en berättelse om att han trots allt inte lyckades döda alla.I går berättade fem ungdomar som delar ett minne vi som inte var på Utøya aldrig någonsin kan förstå den fulla vidden av.Fem ungdomar som såg sina vänner bli mördade, som själva blev skjutna, som ännu hör de ångestfyllda skriken, som sprang i panik, övertygade om att livet var slut.Först ut var Lars Grønnestad, 21, träffad i ryggen. Han frågade sig om mannen i polisuniform var högerextremist eller om Norge hade utsatts för en statskupp innan han slängde sig på marken, smetade in jord i ansiktet och spelade död.Ane Kollen Evenmo, 17, skjuten i benet, en av tolv ungdomar som flydde i en roddbåt, berättar att de var så skräckslagna att de inte kunde komma överens om åt vilket håll de skulle ro.Terroristen lyssnar koncentrerat, ansiktet avslöjar inga känslor. Ibland viskar han med sin advokat. Vad tänker han på nu när han för första gången möter människor som överlevde?Planen, har Breivik tidigare under rättegången berättat, var att alla på ön skulle dö. Är han missnöjd med att så många klarade sig? Eller har han skakat av sig detta slarv, hans politik blev trots allt är världsberömd?
I dag fortsätter starka överlevare att möta terroristen inne i rättssal 250.Först av alla i dag är 17-åriga Ingvild Leren Stensrud, som var på lägret med sin två år yngre lillasyster. Ingvild var inne i kafébyggnaden när Breivik kom in i rummet. Han sköt vilt runt sig. Två av hennes vänner föll i marken. Hon likaså. När Breivik sedan gick runt och sköt extra skott för att försäkra sig om att alla var döda, räddades hennes liv genom att hon hamnat under en vän, en död flicka. – Hade han sett mitt ansikte hade det varit över, sa hon till NRK.I samma rum fanns Glenn Martin Waldenstrøm, 20 år.”Jag ska inte dö nu”När Breivik kom in i rummet kastade han sig på marken. Terroristen gick då fram och sköt honom i halsen. Skottet gick genom hans gom och ut strax under hans högra öga. – Jag trodde inte att man överlevde något sådant, men jag är uppenbarligen levande bevis för att jag hade fel, säger han till Dagbladet. Han låg sedan och spelade död för att överleva. – Breivik kom tillbaka tre gånger. Jag låg helt stilla. Jag minns att jag tänkte ”Det är inte rätt, jag ska inte dö nu”.
Breivik såg uttråkad ut, som om det var tjatigt att lyssna på ännu en berättelse om att han trots allt inte lyckades döda alla.
: Massmord och Terrordåd i Norge, Oslo och på Utøya 2011 juli 22 (läst 75564 gånger)
