Tror inte att ABB någonsin kommer att ångra sig eller be om förlåtelse.
Inte jag heller! Det finns absolut ingenting som tyder på att så skulle ske.
Snarare framtonar han som än mer arrogant och "övertygad" om sin "sak",
om att det var "nödvändiga handlingar" och han har ju till och med
nu i veckan uttryckt till sina försvarare att "han inte var nöjd med
omfattningen av "sitt" verk"...
Det skulle egentligen skett mycket mer av våldsamma blodigheter,
men det hanns alltså inte med, och det får vi mitt i allt tragiskt elände vara
innerligt tacksamma över.
Den mannen är ett fall för sig! Finns nästan ingenting att jämföra med,
mig veterligen. En fanatism, en vilja till det onda, en exceptionell
orubblighet i allt kring honom här, en närmast demonstrativ okänslighet,
en grandios personlighetstyp av en sort som verkligen förmår väcka
förskräckelse och oförställd förundran.
Och om några få dagar, på måndag kl. 9.00 på morgonen närmare bestämt,
tar han den massivt bevakade scenen i tingsrätten i Oslo i besittning,
och han kommer att älska precis varenda liten sekund "skådespelet"
varar, och de som omger honom, överlevande, anhöriga och andra,
är i hans ögon bara statister och ingenting annat...
Nu är det hans stund igen! Nu blir han SEDD som aldrig någonsin förr,
men om ett par månader så gäller någonting helt annat för honom...
Då sätts han på verkligt prov.
Då handlar det om uthärda själsdödande tristess och ett strängt reglerat
liv och insikten om att så här kommer hans inspärrade verklighet att
te sig i all evighet...och det är ingen särskilt kvalificerad gissning att
anta att något sådant fräter extra mycket på en särdeles utpräglad
narcissist som han obestridligen är...
Nej, någon ånger blir det aldrig tal om från hans sida!
Det enda som han alltså ångrade det var att han inte lyckades
genomföra mera hemskheter med lidande och död som följd.
Sånt upptar norrmannens tankar.
Hur förstår man en sån människa? Faller det inte alldeles bortom vår
förmåga...?