jodå..det stämmer! här är den:
Kellberg DN
Han ville ut. Hon köpte en pistol, hyrde en bil och väntade på honom utanför Sankt Sigfrids sjukhus i Växjö. På torsdag åtalas den 21-åriga kvinna som hjälpte sexmördaren att fly. Varför söker sig en snäll flicka till en farlig man?
Det börjar ofta med ett brev.
Eller att kvinnan arbetar på anstalten.
Den 21-åriga kvinnan i Växjö utbildade sig till sjuksköterska och gjorde sin praktik på Sankt Sigfrids sjukhus.
En grov brottsling syns i tv och i tidningar och kan bli en berömdhet med en rockstjärnas status. Men han kan nås med post.
Runt om i Sverige, i världen, skickar kvinnor ständigt brev till grova brottslingar och de mest kända får flest inviter. Kvinnorna vill att just hon och han ska bli ett par.
Juha Valjakkala, som en julinatt 1988 dödade tre personer på kyrkogården i Åmsele, har berättat att han den första tiden i fängelse fick 30-50 brev per dag. Och han påstår att han fortfarande får brev från kvinnor.
Likadant är det i England och USA.
- De som var dömda till döden fick flest brev, berättar Rikard Flinga, som suttit nästan 20 år i fängelse i Texas. I dag bor han i Uppsala och kommer i höst ut med en bok om sin tid i fängelset.
I Hamburg stod en servitris år 2000 och väntade på bussen. Hon fick syn på en affisch, som ingick i en kampanj mot dödsstraff. Hon blickade in i mannens ögon, såg ånger och sorgsenhet och kände med en gång att han var mannen i hennes liv. Hon flyttade till Amerika och innan året var slut hade de förlovat sig.
År 1979 hade Stig Bergling dömts till livstids fängelse för grovt spioneri. På anstalten i Norrköping fick han brev från Elisabeth Sandberg, som han 25 år tidigare hade haft en tonårsförälskelse med.
- Det lyste upp i mörkret, säger Stig Bergling, som i dag bor i ett servicehus i en förort till Stockholm.
Vad skrev hon?
- Att hon hade fyra barn, att livet hade varit tjorvigt och att hon var skild. Och hon berättade att hon hela livet hade varit förälskad i mig.
Efter fem år fick de träffas för försÅ‚Âta gången.
- Hennes besök var avgörande för att jag skulle stå ut. När hon kom var det som att öppna en dörr på glänt till friheten.
- Hon var inte så vacker, men himla trevlig.
Två år senare skulle de genomföra sin väl planerade flykt.
Vilka kvinnor söker sig till kriminella män? Och hur kan kvinnor dras till män som har mördat?
- Det som hände i Växjö är helt logiskt, säger Louise Hallin, legitimerad psykoterapeut.
- Hon hade blivit charmad av en psykopat.
- Mannen som utnyttjade henne valde rätt person för sina syften. Hon var ung, okunnig, skyddslös, arbetade där tillfälligt. Och han har säkert uppträtt helt förtjusande mot henne. Det gör psykopater.
- Psykopater är intagande, charmerande, potenta. Extremt duperande och manipulativa. Men de känner ingenting. De kan inte känna in andra människor utan agerar helt utifrån sina egna behov, det som främjar dem. I det här fallet ville mannen bort från Sankt Sigfrids sjukhus.
- En psykopat utstrålar styrka och kraft och lockar vissa kvinnor. Hon projicerar sina egna behov på den här mannen, sin önskan att bli beskyddad och få förena sig med honom. Och hon vill ha barn tillsammans med honom, starka ungar. En biologisk drift.
Och varför charmas en kvinna som hon i Växjö av grovt kriminella män?
- Kanske har hon växt upp med en sådan far och söker hans like.
- Kanske kommer hon från en miljö som kan verka som en SörgårdsÅ‚Âidyll, men där hon fostrats att vara en duktig, och prestera.
- Men om hon inte är duktig? Får hon kärlek då?
- Så händer just det. Hon blir sedd, uppvaktad. Tycker sig få massor med kärlek. Och hon faller för honom. Hon väljer att inte se och höra vad han har gjort sig skyldig till.
Den amerikanska journalisten Sheila Isenberg har blivit en auktoritet inom detta ämne med boken: "Kvinnor som älskar män som dödar".
Hon hävdar att de flesta kvinnor, som lierar sig med grova brottslingar själva har utnyttjats och misshandlats, fysiskt, psykiskt och sexuellt. Av sina fäder, män eller pojkvänner. Om mannen sitter i fängelse har de ett slags kontroll över honom, han sitter där han sitter.
Isenberg menar också att den farliga mannen, det osäkra livet med honom, rymmer ett slags kittling. Det är romantiskt och spännande.
Kvinnorna ser sitt liv med dessa män som en såpa eller en kärleksroman med dramatik, konflikter och komplikationer. Likt en Romeo och Julia är de separerade, deras kärlek är ouppnåelig och kärleken behöver aldrig bli vardag.
Mannen de åtrår är stark och hård, men de menar att han är mjuk på insidan bara man når honom. Och det tror sig dessa kvinnor kunna.
I såpoperan och den enkla kärleksromanen kan den romantiska kärleken få världen att vända. Ont kan bli gott.
Sheila Isenberg menar att de kvinnor hon intervjuat inte är kapabla till ett nära liv med de män de säger sig älska. De lever i ett slags bedrägeri, i en falsk dröm om hur livet en gång kommer att bli.
Kvinnorna spelar en roll, rollen att de älskar. Men de älskar inte på riktigt. Och de formar mannen till den man de drömmer om, utifrån sin fantasi och sina psykologiska och emotionella behov.
Som små har kvinnorna ofta kritiserats och förminskats, vilket gett dem en låg självkänsla. De har lärt sig vara offer, förtjänar inte att ha det bra. Det är ett liv de känner igen och behärskar.
Rymningen
Den späda idrottsflickan med det blonda håret, som aldrig tidigare hade gjort något kriminellt, ville hjälpa den farlige mördaren ut från Sankt Sigfrids sjukhus.
Hon köpte en pistol, hyrde en ljusblå Volkswagen Polo på Storgatan i Växjö, stoppade in sin kanin i bilen och ställde sig utanför sjukhuset och väntade på sin "hjälte".
Kaninen och mördaren i samma bil. Flickan vid ratten.
Marita var en foglig 21-åring vid Juha Valjakkalas sida, mannen som en julinatt 1988 mördade en far, en mor och deras son på kyrkogården i Åmsele. Dessa tre fick betala med sina liv när de försökte stoppa det finska paret, som hade stulit en cykel på deras gård.
När paret flydde från platsen fanns Maritas kaniner i en bur i bakluckan på bilen. När de stannade kastade Juha buren i Vindelälven. Han tyckte att hon älskade kaninerna mer än honom. Men Marita lyckades rädda dem.
Elisabeth Sandberg blev i mars 1986 Stig Berglings hustru. Ett och ett halvt år senare klädde hon sig i peruk, satte på sig kontaktlinser och hjälpte sin man att fly från Sverige. Det skedde när Stig Bergling hade permission från anstalten i Norrköping och han var på besök hos hustrun i Rinkeby.
Rymningarna och jakten på rymmarna är spännande som filmer, en dramatisk höjdpunkt på en ofta tragisk historia. Och verkligheten kan bli fiction.
De amerikanska rånarna Bonnie och Clyde var i början av 30-talet ute på en stöldturné som 1934 blev deras död, då de sköts av polisen.
Drygt 30 år senare gjorde Arthur Penn en film om deras liv, med Warren Beatty och Faye Dunaway i huvudrollerna. Det blev en kultfilm.
Tre år efter morden i Åmsele gjorde regissören Jan Troell filmen "Il Capitano", som gestaltar Juhas och Maritas liv och flykt.
Jag sitter med Stig Bergling i hans lägenhet i servicehuset. På väggen har han nålat upp en stor världskarta.
Stig Bergling sitter i en elrullstol, för han är den här dagen extra svårt plågad av sin Parkinson. Armarna och benen gör inte som han vill.
Vad tyckte din hustru Elisabeth Sandberg om tanken att rymma?
- Hon var pådrivande och tyckte att planeringen var väldigt spännande. Hon arbetade natt som vårdbiträde på ett servicehus i Rinkeby och hade ju ett ganska tråkigt liv.
- Hon sa till mig att jag måste ut, "du blir sjuk av att sitta här" sa hon. Och hon hade många bra idéer om hur vi skulle gå till väga vid flykten.
- Under två år hade jag själv planerat att fly och nu fortsatte jag tillsammans med henne under ytterligare ett år. Vi satt på kuddar i besöksrummets duschrum och lät vattnet rinna. På så sätt hörde ingen vad vi sa, för vi misstänkte att det fanns mikrofoner inmonterade.
Han säger att utan henne hade han inte kunnat rymma och jag säger att han utnyttjade henne.
- Men hon utnyttjade också mig. Hon var het på gröten och fascinerad av spionlivet.
Och vad tyckte hon om livet utomlands, på flykt?
- "Det här har jag bara kunnat drömma om och nu får jag uppleva det på riktigt", sa hon.
Men barnen då? Hon hade ju fyra barn.
- Jo, efter en tid ville hon träffa barnen. Och barnen var mitt dåliga samvete under alla år vi var borta.
Varför tror du kvinnor söker sig till interner?
- Många av de kriminella är färgstarka och kvinnorna är ofta äventyrslystna.
- Och när de sitter inne vet de var de har dem. De är inte ute och slarvar, kan inte dricka och göra av med pengar. Kvinnorna har dem som i en bur och männen gör allt för att be haga dem. Charmar dem, ger dem presenter.
Vad vill männen då?
Rikard Flinga, som i två decennier har levt nära andra fångar, menar att dessa har helt krassa syften. Det handlar inte om kärlek utan om att utnyttja kvinnorna, få fördelar.
- I fängelset i Texas hade fångarna ofta flera på gång samtidigt för att kunna få så mycket pengar som möjligt. Ibland hörde man någon säga att han hade en riktigt stor fisk på kroken, någon som var extra generös.
- I Texas måste man ha någonstans att bo när man släpps ut och många utnyttjar kvinnorna till just det.
Slutet på historien
Flykten från Sankt Sigfrids sjukhus med den unga praktikanten och den farlige sexmördaren slutade i Göteborg. Där greps paret och kaninen togs om hand.
Vad händer när dramatiken är över, planen spricker?
- Den här flickan har fått sitt livs smäll. Många blir deprimerade. Deras självkänsla har punkterats. De ligger överkörda medan männen drar vidare, säger Louise Hallin, legitimerad psykoterapeut.
Susanna Franzén, som i många år var tillsammans med en av Sveriges mest kända brottslingar, Lars-Inge Svartenbrandt, berättade i en TV 3-dokumentär för ett par år sedan att hon länge kände sig som hans primadonna.
Men en jul, efter 13 år tillsammans, misshandlade han henne grovt och hon lämnade honom.
Efter sju år på flykt kom Stig Bergling och Elisabeth Sandberg tillbaka frivilligt. Hon var sjuk i cancer. Han hade fått Parkinsons sjukdom. Fängelset väntade på nytt.
Efter ett par år dog Elisabeth Sandberg. Men Stig Bergling behövde inte vara ensam. Kvinnor skrev brev till honom, ville dela sitt liv med honom.
Han fäste sig vid en kvinna från Polen, en psykolog, som besökte honom på fängelset och som han träffade på sina permissioner. När han blev frigiven 1997 stod hon och väntade med blommor och knappt ett år senare gifte de sig.
- Hon var snygg. Det var amore, säger Stig Bergling om den 20 år yngre kvinnan.
Förra året kastade hon ut honom ur deras lägenhet och Stig Bergling gick till socialen för att få hjälp. På några dagar fick han lägenheten här i servicehuset.
- Hon bor bara 700 meter härÅ‚Âifrån, säger han om sin före detta fru.
Christina Kellberg
: Brottslingars attraktionskraft: kvinnor eller män som dras till dömda kriminella (läst 158563 gånger)
