0 medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.
Autismspektrumstörning, usch vad det rimmar illa med hur man bör vara. Är det vad man menar att jag har? Huu...Vill verkligen ta avstånd från många typer av givna diagnoser. Ta mitt Ritalin!!! Men då får ni lov att städa här hemma också. Vill inte vara nått dampbarn (vuxen), tror mer på att, som sagt, pågen haft annat att "skylla på".
Vad jag menade var att om David har någon annan störning förutom ADHD tex. inom autismspektrat. Vad som får mig att tro detta är tex. att han pratar om dofter, (luktar människoblod) att han utför upprepade saker om och om igen (drar upp och ned i handvreden på dörren, i timmar enligt en familjemedlems utsago).
Jag blir beklämd över barnens familjesituation....och särskilt Davids...eftersom han behöver både struktur och trygghet för att fungera bra. Jag har dock lite svårt att tro att det är David som begått mordet på sin syster, trots att han hade en ADHD-diagnosOm han har denna dianos måste någon av föräldrarna också ha en autismspektrumstörning, eftersom ADHD så gott som alltid beror på en genetiskt faktor....
Det där är ett stort ämne, Zappa, som kräver viss försiktighet. Det stämmer att familjehemsplacerade barn är överrepresenterade med dåliga saker och underrepresenterade med bra, men det säger ganska lite om hur det blivit om ingen ingripit alls. Dvs tonårsgraviditet, missbruk, arbetslöshet, låg utbildningsnivå etc etc hör ihop med att ha bott i fosterhem, men frågan är hur det blivit om man bott kvar i ursprungsfamiljen. Problemet är inte alltid tjänstemän, utan att länsrätterna/KR /RR inte gärna ser att praxis utvecklas mot ett mer barnorienterat tänk. Det är fortfarande föräldrars rätt som gäller.Ett undantag, är som jag förstått det (jag VET att det är så) Sjöbo kommun, som helt kallt räknar med att man kan strunta i familjer med bekymmer, så löser det sig av sig självt i de flesta fall. Det är en cynism utan lite. Det var ett reportage på Sydnytt för något år sedan, där anhöriga till missbrukare slog larm - "det är ren självsanering". Ingen får någon hjälp, och chefen Lars Jansson uttalade sig kallt och menade att socialen i Sjöbo har alla pengar de behöver. De hade inte gjort någonting annorlunda om budgeten varit större. Vilken chef som helst annars hade gjort annorlunda och uttalat sig annorlunda, men här handlar det uppenbarligen om tjänstemän som inte tänker på annat än sin egen karriär. Lottie Nilsons öde håller inte honom vaken om nätterna. Problemet är detsamma som när invandrare begår brott: Alla invandrare ses som kriminella. Alla socialsekreterare ses som maktsträvande stackars [red. by admin]er. bilden av och synen på socialtjänsten blir med rätta negativ. Det är synd. Sveriges barn behöver en myndighet som bevakar deras intressen och som har befolkningens förtroende. Men då kan man inte bete sig så som Sjöbos socialtjänst gjort till vana.
Problemet är inte alltid tjänstemän Helt rätt, Hastings. Visst- det finns ibland en jargong bland tjänstemännen, som visar avståndstagande gentimot klienten. Det kan vara ett sätt att skydda sitt eget psyke. Många nyutbildade har bränt ut sig, för att de ville för mycket. Som bland alla andra människoyrken är det tyvärr lätt att bli "hård". Tjänstemännen på Soc. ex. har inte tid att kontrollera alla placeringar på fosterhem eller HVB-hem. De avtalar datum och tid för sina besök, för att de inte ska åka förgäves utan träffa dem hemma. De samtalar sällan enskilt med barnen någon längre stund, om hur de har det. De lyssnar i regel inte på dem. Det är ofta många mil att köra och tjänstekvinnan vill ha det snabbt undanstökat, så att hon får åka hem och skriva rapport. Att vara en medmänniska, som yrke, är inte lätt.
: Mordet på Lottie Nilsson i Sjöbo 2009 (läst 101662 gånger)
