Kan man sluta slåss för sitt barn om man är övertygad om att det
utsatts för övergrepp? Skulle inte tro det. Ett staket kan man väl strunta i och om man själv får ta lite stryk kan man väl leva med.
...
Jo, man kan sluta kämpa mot ett uppenbarligen stenåldersmässigt rättssystem. Det är uppenbart så att de övergrepp bella61 vet att sonen utsatts för har avskrivits i samtliga de instanser som på något sätt har tagit i frågorna. Samtliga har också kunnat konstatera att sexuella övergrepp inte pågår nu. Polisen får alltså inte rycka ut eller driva en vidare utredning. Det är olagligt om man inser att det är utsiktslöst att få en fällande dom till stånd.
Ja, det är självklart så att det är stor skillnad på att bli lurad i ett avtal jämfört med att ens barn blir utsatt för sexuella övergrepp. (Vad det gäller mitt staket så besvärade jag mig inte ens att kontakta polisen och pröva att göra en anmälan.) Vad jag sa, och som är det viktiga ovan och som du hoppa över, är att när brottsligheten blir så pass allvarlig och det går att leda i bevis på ett hållbart sätt inför domstol då tar polis och åklagare upp fallen. (Undantag så klart för sådana brott som av tradition inte anses som brott och som sällan kan bevisas förrän kvinna eller barnet dött och det inte går att förneka att brott har skett på detta knsliga område. Ska vi få någon ändring till stånd på det området, så krävs en tankeförändring hos väldigt många. Det lär dröja.)
Vad jag också menar är att kampen för sitt barn kan man sköta på många olika vis. Den kamp bella61 driver anser jag vara mot hans bästa. Hon skriver visserligen att han själv vill detta. Men vet han något annat liv än hennes kamp i och utanför rättsväsendet? Och inte minst viktigt: Vad i hela friden skulle inträffa om han sa nej och sa till henne att lägga av för han vill leva.
Av handlingar framgår att han själv har varit bekymmersam på skolan och på fritids när det gäller sexuella gränssättningar. Personalen i skolan, på fritids och även psykologerna har på olika vis försökt att hantera det problemet för honom. Det var så pass omfattande att skolan erbjöd honom/mamman skjuts med egen taxi till och från skolan. Med det dubbla syftet att skydda honom själv och även medpassagerarna. Så hur djuptgående är hans själsliga trauma av det orala sex han utsattes för enligt bella61? Han hade ju redan innan detta övergrepp skedde omfattande mentala funktionshinder och behövde från början mycket extra stöd.
Jag anser inte att bella61:s agerande och hantering av situationen är ett stöd för honom. Tvärtom. Inte nog med att han har sina funktinshinder, utan han har en mor som driver SITT fall utan någon som helst hänsyn till hans behov.
: Misstänkt sexualbrott i Åkersberga 2007 mot (barn) (läst 19864 gånger)
